Förutsättningarna var väl inte sådär värst bra. Lite omvägar med destination Nordkap, en
överfullt lastad Innova och till råga på allt, endast med en tankrymd som rymde 3,7 liter. Vid
varje tanktillfälle var jag tvungen att lasta av packningen, inklusive lossa på sidoväskorna. För att inte tala om tophastigheten som varierade allt mellan 60 km/tim till 110 km/tim beroende på medvind eller motvind. Själv hade jag räknat med att kunna marscha i ca 70-80 km/tim. |
Väl iväg, så visar det sig att den är lite vinglig i låga farter, men väl uppe i fart så känns
den mycket bättre. Bara efter några kilometers körning möts jag av ett rejält spöregn. Pinnar på iallafall i ca 80 km timmen och räknar med att komma till macken i Haparanda för att tanka och växla till mig lite euro. Strax före Haparanda tar också spöregnet slut. I samma veva som regnet slutar dör Innovan, bara några hundra meter från macken. Soppatorsk! Bara att packa av och tanka från dunken. |
På kvällen kommer en norsk motorcyklist till campingen. Farbrorn är gammal. Han hör väldigt illa, så meningarna får ibland upprepas ett antal gånger. Surrar i allafall över en öl en stund med honom. Kvällen avslutas med en promenad in till byn. |
Bra ställe. |
Tunneln |
Tunnelavgift |
Renröjarparty |
Stannar till i vanlig ordning för att fika vid rastplats nummer två på vägen mot Nordkap. Stället är perfekt, man
ser och hör hojarna som passerar på långt håll åt båda hållen. I tunneln under havet ska man ner till dryga 200 meter under havet. Det går bra nerför, men uppför blir det kämpigt för Innovan. Får växla ner ett par pinnar och vid sista metrarna innan utgång noteras en hastighet av 40 km/timmen. Avgiften för tunneln är skyhög, 68 kronor. Dessutom ska man också betala på tillbakavägen. På min fråga vad det kostar, så talar killen i luckan att det kostar 68 kronor, även för mopeder. Jag betalar glatt utan att argumentera om att Innovan är ingen moped. Följer och njuter av dom vackra vyerna mot Nordkap. Ett lite märkligt uttömt hus eller fiskefabrik har jag sett vid vid mina tidigare besök. Den här gången har renarna invaderat stället. Ser lite uppkäftigt ut där dom står ända upp till verandan och glor på mig, som om det är dagen efter ett renröjarparty. |
Vackert väder på morgonen. I stugan är det varmt på morgonen. Skruvat upp på kvällen värmen så pass att jag
förmodligen fått vätskebrist och känner mig febrig. Det är så pass varmt att t o m
chokladrullen som lämnades på kvällen kvar på bordet är bara en enda chokladröra. Kokar kaffe och sitter en lång stund
på stugaltanen och njuter av tystnaden och vyn över fjorden. Hinner bara köra några kilometer och vädret vänder, småregnigt och kyligt. Mellanåt sticker solen fram och jag passar då på att stanna och värma mig i solen. Tankar fullt i Skibottn och vänder för första gången på vägen mot Kilpisjärvi. Stannar till i Kilpisjärvi för att kolla in stället där båtarna går till det berömda treriksröset. Konstaterar att det var då ingen stor grej, några sletna bryggor. I Karesuando tar jag en hamburgare och konstaterar att det blir nog inga fler övernattningar. Lika bra att bränna hem eftersom klockan är lite, det är bara dryga fyrtio mil hem och inte minst viktigast, vinden ligger åt rätt håll. Strax före E10:an på Kirunavägen får jag soppatorsk igen. Märks att man kommit till svenska vägar, bensindunken har av alla potthål ramlat ner och som tur var ändå släpat efter på marken. Dunken måste ha ramlat ner strax före soppatorsken eftersom det har blivit hål i den och den är fortfarande nästan full. En förbipasserande bil stannar till och frågar om dom kan vara behjälpliga. Packningen som låg huller och buller för en enda liten tankning gjorde att dom trodde det var ett större haveri. I Gällivare full tank och lite säkerhetsbensin i den tejpade bensindunken. Bestämmer mig för att nu köra hem med full gas och tankpress resten av färden. Vinden ligger också någorlunda rätt till. Packningen ligger dock i vinden, så topfarten lägger sig i allafall ca 100 knyck utan motlut. Min nacke och handled ligger i konstig ställning i och med tankpressningen, så lite då och då får jag försöka räta ut allt under körning. Kör i ett enda svep till Jokkmokk där det tankas igen. Direkt efter Jokkmokk blir jag i en uppförsbacke omåkt av ett norskt husvagnsekipage . Jag får direkt bra häng på husvagnen som ligger och marschar i ca 110 km/tim. Tankpressar efter den ända till strax före Boden där sista soppatorsken sker. Fyller på en sista liter från den trasiga dunken. |